Förlorade söner

Jag har förlorat allt från min barndom. Det finns ingenting kvar från de år jag spenderade hos farfar och farmor. År utan mina föräldrar, åren när de stred, åren när de var på flykt.

Varje leksak, varje bok, varje klädesplagg har förlorats eller försvunnit. Allt har jag fått lämna bakom mig, i flykt eller fattigdom.

Varje samtal vi hade på telefon slutade likadant. Ni ville ge och jag kunde aldrig svara på vad jag behövde. Från andra sidan världen erbjöd ni allt.

Vad vill du ha min älskade? Torkad frukt? En fin ring eller kanske ett halsband? Hanjir au, atr o gol au.

Varje mening jag ville ge som svar var för svår att få fram. Jag började sky samtalen. Mitt språk var otillräckligt, jag kände mig otillräcklig. På vilket språk kan man ge svar på den villkorslösa kärlek ni sjöng ut?

Nu finns det inga samtal kvar. Det jag har är minnen och berättelser.

Minnen av att höra ett ylande om natten och bli rädd. Farmors tröstande stämma som säger att det är ett lejon som ryter för att jaga bort alla som vill mig ont.

Minnen av ett getingstick och en storm av gråt. En brinnande smärta mellan mina fingrar, och en peshmerga som skrattar åt min olycka.

Berättelser om hur mycket ni älskat mig. Berättelser om allt ni gav upp. Inte bara en son, utan två.

Farfar, de berättade att du sagt mitt namn på din dödsbädd. Det var menat som en tröst. Jag tog emot det som en förbannelse, en sista påminnelse om alla dagar jag inte svarat.

Farmor, de berättade att du sken upp varje gång efter att vi pratat. Du sa att mitt skratt gav dig liv. Jag önskar att jag mött varje samtal med ett leende, på vilket språk som helst, bara det skänkt oss mer tid tillsammans.

Till slut bad jag er om en enda sak. Ett bräde att spela backgammon på.

Självklart min älskade. Du ska få det finaste brädet vi kan hitta. Vill du ha något mer? Hanjir au, atr o gol au.

Jag spelade mot min pappa, er första son, på brädet jag fick av er. Jag vann ett parti. Vi satt tillsammans i tystnaden, två av era söner, förlorade och funna.